SNUSDOSOR

Två stycken snusdosor. Dosan med spegel och luskam har tillhört Målar Olof Olsson i Heden, född 1835. På locket står ingraverat MOO 1869. Mässingsdosan till höger har inläggningar med pärlemor och bär årtalet 1844. På bakre locket står ingraverat F.E.S.  Boda.

 

Månadens bild – FEBRUARI. Ingelsbröderna från Djura.
Ingels Olof Andersson 1839-1901 och Ingels Anders Olsson 1837-1919

”Ingels Anders var säsongsarbetande vedsågare och vandrade till Stockholm med såg-bock och såg. Det tog lång tid att gå, ca 2 veckor. Ingels Anders kom hem på våren och hade då 200 kronor med sig i förtjänst”.

    
Ingels Anders blev kvar på fädernegården i Djura hela livet. Han vart gift tre gånger.
Ingels Olof flyttade från hemgården och gifte sig i byn. Han fick särknamnet Hans. 
Fotograf D. Kihlberg, Stockholm. Fotot kan vara taget 1869, då är båda bröderna borta från vinterns nattvard och fotografen Kihlberg är verksam på Brunsgränd 3 i Stockholm runt 1870.   
Texten ur fotodatabasen; Leksands Lokalhistoriska arkiv.

 

Herrarbete
Män och kvinnor från Dalarna har under sekler varit kända för sina säsongsvisa arbetsvandringar på herrarbete för att dryga ut sitt uppehälle med olika grovarbeten. Kvinnorna var bl.a. roddarmadammer på Stockholms ström, var trädgårdskullor eller arbetade i stearinfabriker och bryggerier. Männen byggde vägar och järnvägar, arbetade som murare, målare eller snickare. En bonde kunde vara borta på herrarbete upp till 10 månader per år, medan hustrun och barnen på egen hand fick klara gårdsbruket.

 

Många leksandskarlar, som mest ett hundratal, var vedsågare i Stockholm. Vedsågarnas säsong varade från september till maj. De hade sina särskilda ställen – finare familjer och institutioner som Operan och Hovrätten som de enligt överenskommelse försåg med ved. En driftig vedsågare tjänade 2 à 3 ggr så mycket som en grovarbetare i hembygden.

Inför hemfärden på vårsidan köpte man med sig nytto- och lyxartiklar som var svåra att få tag i på landsbygden. De sista vedsågarna drev sin syssla till 1951.

Texten hör till utställningen ”Fäbodväggen” i Leksands Kulturhus Museum