|
Dalmåleri kallar man det folkliga måleri, som utövades av självlärda småbönder i Dalarna. Dalmåleriet blomstrade under en tidsrymd av knappt 100 år från 1770-talet och framåt.
Det är en folkkonst med stark egen identitet, som med sin omedelbarhet även fängslar nutida generationer. Tillsammans med dräktskicket, timmerbyggnadskulturen, folkmusiken och midsommartraditionerna ger detta Siljansbygden en särställning inom folkkulturens område i Sverige.
Ålderstrappan, Målad av Hjelt Per Persson
(1821-1886), Lima
Många dalmålare kom från Rättvik och Leksand
Idag känner vi till uppåt 150 dalmålare, främst från Rättvik och Leksand, som dekorerade böndernas stugor i stora delar av landet. Ungefär 3 500 dalmålningar är kända och registrerade i museer, hembygdsgårdar och hos privatpersoner. De tre största samlingarna finns på Nordiska museet, Dalarnas museum och i Leksands kulturhus.
Dalmålarna var oftast småbönder som bredvid ett många gånger knapert jordbruk lärt sig målarhantverket som en binäring för livets nödtorft. Ibland kunde ett handikapp vara ett hinder för att kunna utföra ett fullgott arbete i jordbruket och anledningen till att man istället ägnade sig åt dalmåleri.
|
Jonas sitter under Kurbissen
Målad 1815 av Saras Anders Persson (1800-1873), Laknäs
|
Carl Johan. Målad 1834 av Back-Erik Andersson (1778-1847), Ullvi
|
De tre vise mänMålad 1826 av Mats Persson Stadig (1786-1862), Bjursås
|
Brudkista från 1832
Dekorerad av Mats Persson Stadig |
Arbetsvandringar skedde över stora delar av Sverige
Målarhantverket och sättet att dekorera förmedlades ofta genom att söner följde sina fäder som lärlingar på arbets-vandringarna. Ibland var två bröder ute på målararbete, inte sällan slog sig bygrannar ihop som målarkompanjoner.
Arbetsvandringarna kunde utsträckas till flera landskap, leksandsmålarna drog sig huvudsakligen mot Västerdalarna och Bergslagsområdet, medan målarna från grannsocknen Rättvik hade sina distrikt i första hand österut i Hälsingland, Gästrikland, norra Uppland och uppåt Norrlandskusten.
Måleri fanns både i parstugans "stuga" och "anderstugan"
Dalmåleriet är starkt kopplat till livets högtider främst bröllopet då minnestavlor och hela rumsinteriörer kom till. I parstugans »anderstuga« som var gästabudssal och till vardags klädstuga, dekorerades väggarna med limfärg och motiv främst ur de bibliska berättelserna. Detta var ett ljust och färgskimrande måleri som dock var känsligt för dagligt slitage.
I »stugan« som var den egentliga bostaden utfördes ett mera robust dalmåleri, väggfält på panel i oljefärg eller drickamålning som var tjänligare för vardaglig nötning. Parstugornas inre färgprakt fick en stark kontrast mot timmerhusens enhetligt grå anspråkslösa exteriörer.
Motiven kom främst från Bibelns berättelser
Över 70 % av dalmålningarna skildrar bibliska historier. Förlagor till dessa berättelser hämtade dalmålarna främst från så kallade »Figurbiblar«, som trycktes under 1700-talet och innehöll ett stort antal grafiska illustrationer från Nord-tyskland. Övriga motiv var kungligheter, byggnader samt folkliv och folkliga föreställningar. Inspiration till målning-arna kom från allehande tryck, t o m från modemagasin.
Figurer i bibelns värld kunde dalmålaren avbilda i 1800-talets militära utstyrsel såväl som hemsocknens dräktskick. Jerusalem och andra städer skildrades med höga hus som liknade de man sett i Falun, Stockholm eller andra svenska städer på sina arbetsvandringar. Kvarvarande tomma ytor i målningen »utkrusades med rosmålning«, som dalmålarna själva uttryckte det, allt skulle dekoreras.
"Kurbitsen"
Beteckningen »kurbits« för dalmåleriets typiska blomster-kvast lanserades på 1930-talet för att särskilja denna egenartade skapelse från annan folkkonst i Norden.
Dalmålare från Leksand
Rönnäs Fjärding
Jufwas Anders Ersson (1757-1834) Ullvi
Back Olof Andersson (1767-1820) Ullvi
Back Erik Andersson (1778-1847) Ullvi
Djäken Anders Andersson d ä (1758-1831) Ullvi
Djäken Anders Andersson d y (1789-1824) Ullvi
(Pipar) Sämskar Lars Larsson (1824-1905) Tibble
Kers Erik Jönsson (1802-1851) Lima
Kallsveds Per Andersson (1803-1875) Lima
Hjelt Per Persson (1821-1886) Lima
Härads fjärding
Winter Carl Hansson (1777-1805) Yttermo
Lind Lars Matsson (1807-1839) Östanmor
Sunds Erik Ersson (1838-1919) Sundsnäs
Åsbygge fjärding
Skytt Per Persson (1784-1851) Tällberg
(Berg) Prins Anders Andersson (1816-1890) Risa – Kullsbjörken
Sinders Per Olsson (1794-1834) Östanhol
Hindriks (Saras) Per Persson (1768-1843) Laknäs
Hindriks Anders Persson (1771- ) Laknäs
Saras Per Persson (Lagerqvist) (1798-1854) Laknäs
Saras Anders Persson (1800-1873) Laknäs
Saras (Liljas) Per Andersson (1828-1902) Laknäs
Larshans Per Olsson (1786-1863) Björkberg
Larshans Per Persson (1820-1879) Björkberg
Näsbygge fjärding
Altsar Per Andersson (1797-1857) Hjulbäck
Per Ersson Hjulbäck
I Leksands kulturhus finns flera av deras verk utställda. Dalmålningar från Leksand kan man också se i Dalarnas Museum i Falun och Zornmuseet i Mora.
Text: Roland Andersson
©Leksands kulturhus 2007
Bild: Olle Norling, Jovica Marceta
|