Hans Prins 100 år
En sentida dalmålare
Leksands Kulturhus
9 februari – 8 mars 2008
Vernissage 9 februari 2008 kl 12.00
Invigningstalare: Christina Munck Eriksson
Musikunderhållning under Christina Backs ledning
Lutherhjälpen serverar kaffe
Under utställningsperioden sker lunchvisningar
Onsdagar, torsdagar, fredagar kl. 12.00
Entré 20 kr.
”Som arfvet från fädren wi wårda
Skall framtiden wörda wårt werk”
 Hans Prins 1908- 1999 eller Prins Hans som vi Leksandsborna minns honom som, förknippas idag kanske främst med gouacher med motiv hämtade från hans vackra utsikt från ateljéfönstret i Västanvik med Österviken och Leksands kyrka i fonden, eller andra stämningsbilder kring de gamla gårdsklungorna i hembyn. Hans namn är vidare bundet till s.k. brudtavlor, minnestavlor ur den lokala folkliga traditionen samt mer nutida dalmålningar och dekorativa arbeten i monumentalformat för den offentliga miljön.
Prins Hans ingick i Leksandsbygdens senaste målarkoloni i byn Västanvik, och var för övrigt dess enda infödda målare. Han kom tidigt att uppvisa goda anlag för måleri och sattes som 16 åring i lära hos Sam Uhrdin dä. hos vilken han efter kursens slut anställdes. Han kom vidare att utföra dekorativa arbeten inom möbelindustrin, och studerade även för Gustaf Ankarcrona. 1936 sökte han sig vidare till Stockholm för fyra terminer av högre studier vid Tekniska skolans dekorativa linje, nuvarande Konstfack, studier som finansierades till en viss del genom ett stipendium men framförallt genom att han parallellt åtog sig dekorativa måleriarbeten i huvudstaden. Efter några år i Örebro och Ludvika återvände Prins Hans till Leksand där han uppförde ett egnahem i Västanvik och kom med sin familj att bli permanentboende.
Prins Hans förblev sitt konstnärliga kall trogen genom åren, men fick som familjeförsörjare vidga sitt verksamhetsfält. Han kom att åta sig större dekorativa beställningsarbeten för den offentliga miljön. Av de dekorativa arbeten som anförtrotts honom kan nämnas de för Leksands pastorsexpedition, Leksands sockenstuga, Dalecarlia i Tällberg, Turisthotellet i Leksand, hotell Gläntan, Paradplatsens uteservering, Gudmundsons kafé, Hotell Moskogen. Han kom vidare att anlitas som konservator av dalmålningar och att tjänstgöra som teckningslärare. Prins Hans var en flitig utställare med årliga välbesökta evenemang i samband med Himlaspelet först i Leksandsförsamlingshem och senare i plenisalen i kommunhuset. Vidare var han verksam i Leksands föreningsliv och varunder en 20 års period ordförande i Leksands konstsällskap.
Prins Hans som arbetade i olja, gouache och teckning fann tidigt sin egen karakteristiska stil i motivval och utförande, något han vidmakthöll karriären igenom. Han stod i stort opåverkad av de modernistiska konströrelser och riktningar som under hans aktiva konstnärstid kom att avlösa varandra. Han fann dock med tiden Leksand motivmässigt alltför insmickrande och nådde istället variation i bilderna genom att söka sig till vildmarken med dess mer karga natur exempelvis i norra Dalarnas fjällvärd eller på Ölands bistra allvar Han gjorde även omfattande internationella målarresor till bl.a. Sydeuropa och Nordamerika.
Per-Åke Backman
Ny Fotoutställning i Bildkafet
Leksands lokalhistoriska arkiv har erhålli en gåva med 284 glasplåtar från Ingeborg Långbers samling.
Många av bilderna är tagna av Helmer Bergman som är en av grundarna av Bröderna Bergmans Speceri: Manufaktur- & Diversehandel i Insjön. Ingeborg Långbers systrar Wilma och Elsa Långbers startade Sätergläntan 1921.
Hjalmar Anderssons prissamling visas i ett skyltfönster.
Svensk Hjalmar Andersson Zakeus föddes i Ljusnarsberg 1889 den 13 juli.
Fadern var Svensk Anders Persson från Helgbo och modern Augusta Karlsson Från Ljusnarsberg Efter några år i Ljusnarsberg flyttade familjen till Helgbo där ytterligare 12 barn föddes.
1912 deltog Hjalmar i de olympiska spelen i Stockholm och vann stora framgångar i löpning.
1919 gifte sig Hjalmar med Anna Alexandra Karlsson från Ö Eneby i Östergötland.
1920 föddes sonen Gösta Emanuel, 1924 Nils Ingvar och 1928 dottern Ann Marie.
1928 får Hjalmar kungliga majestäts tillstånd att utflytta ur riket och arbetar några år i kolgruvorna i Spetsbergen.
Hjalmar Anderssons prissamling visas i ett skyltfönster.
|